FRUGAN

5 januari 2012 16:21

Oj vad mycket känslor och tankar det måste varit för dig i början? chock samtidigt som lättnad kan jag tänka mig?
SKönt att alla runt om dig tog det så bra, förutom mamman då (Jag skulle ALDRIG kunna säga sånt till mina föräldrar som är katoliker)
Strongt gjort!

Ha det gott!

Hannele - mamma till två prinsar

5 januari 2012 18:07

Ja man hittar sin sexuell sida förr eller senare :)
Förstår din förvirring, det hade jag med.

Jag insåg min sida av det hela för länge sedan men kom inte ut ur garderoben för ens i andra ring på gymnasiet. Då berättade jag för mina "klasskompisar" (som jag trodde DÅ att det var mina vänner) dom blev inte chockade heller utan dom visste det redan vilket kändes skönt då.
Men jag har alltid försökt förtränga det på någe vis men mja det går ju inte bara..

Jag tror alla i min närhet vet om det förutom min mamma, hon skulle inte förstå det helt enkelt..

Tuula

5 januari 2012 22:24

Välkommen ut ur garderoben! Jag vet hur jobbigt det kan vara att våga ta klivet ut ur mörkret, men när det väl är gjort så känns det lättare :)

krangelmaja

6 januari 2012 14:12

Det känns redan lättare då mina närmaste vet. Även några arbetskamrater har fått den äran ;)

Indriel

6 januari 2012 11:21

Man blir kär i en människa,en person, inte ett kön. Så känner jag. För mig är det inte konstigare än så. Fast visst är det knepigt ännu i samhällets ögon att vara en som "avviker från normen"..men det kan man å andra sidan göra på många olika sätt..Normer och normalitet (oh, hemska ord.. ; )är begrepp som blir så snäva som vi gör dem! Med öppenhet så tänjer man på begreppen - vi får ett öppnare samhälle. Ett tolerantare. Ett varmare och mer äkta samhälle. Det vill jag tro : ) På så sätt är alla som kliver ur "garderober" av olika slag förkämpar och hjälper till att förändra samhällssynen..!
Hur man kommer ut ur garderoben som 30+are..? Tja, det är nog inte helt lätt att kliva ur den där garderoben alldeles oavsett ålder kan jag tro..och i slutänden handlar det väl om när man själv känner sig såpass trygg i sig själv att man kan kliva ut och berätta vem man är fullt ut - alldeles oavsett vad det är man vill/behöver "avslöja". Jag menar, många av oss har väl delar av vår personlighet som vi håller mer eller mindre för oss själva kanske. Det behöver för min del inte handla om just sexualitet. Det finns andra vrår där inom oss som kan vara lika "garderobsinstängda".. Tills den dag man känner att "nu vill jag banne mig vara jag fullt ut! Nu tar jag sats och kommer ut - för annars kvävs jag här inne!" När den dagen kommer vet bara man själv - jag inbillar mej att det liksom känns..när det är dags. Och vill man inte berätta så låter man helt enkelt bli. Vissa kanske helt enkelt trivs i sin garderob? Det är ju inget tvång att "komma ut" bara för att man själv kommit till insikt kan jag tänka. Somligt vill jag dela med mig av, men inte till alla. Det är jag själv som avgör vem jag delar mitt innersta med. Det är du själv som avgör vad som är rätt för just dig <3 Gör det DU mår bra min vän! Ett steg i taget. *största kramen!*

krangelmaja

6 januari 2012 14:09

Ungefär så tänker jag med; jag har inga problem att vara JAG för det mesta... Konstigt nog är det lättare ihop med nya människor. Eller det kanske inte är så konstigt. De har ju inga förutfattade meningar om en :) Jag ser det som du- man blir kär i en människa, oavsett kön, men nog kom det lite som en överraskning ;) Kram på dig!

cw

6 januari 2012 20:41

Jag tycker Indriel har skrivit så bra … jag instämmer i hennes kommentar. Kärlek är kärlek och det spelar ingen roll vilken kärleken är riktad emot.
Sen har du som sagt var ingen skyldighet alls att berätta om du är bi eller inte. Det angår ingen än dig själv. Vill du tala om det ska du göra det och ifall ngn har ngt emot det så skit i dem. De är oftast rädda för sig själv om du förstår hur jag menar.
Det finns så mkt idioter av alla slag så man kan helt enkelt inte bry sig i dem. De ska man radera.

Jag tycker du har en fantastisk man för det är inte alls så säkert att alla skulle reagera som han. Du är värd det bästa!
kram kram

krangelmaja

7 januari 2012 19:01

Tack för fina ord! Kram!