Det går upp och det går ner. Idag gick jag upp ur sängen och sedan ramlade jag ner som en pannkaka. Det räckte med för många telefonsamtal (som jag inte ens orkade besvara) och en liiiiten tanke på jobbet, som jag envisas med att återgå till på tisdag. . . Som tur är får jag gå bredvid en kollega de första dagarna. På så vis har jag bra chefer- de är förstående. 

För min del känns det dessutom som om jag är mer stressad hemma där jag måste vara en snygg, trevlig, sexig, hårfri och glad fru som lagar god mat. Och vara en bra vän och syster som ställer upp och bjuder på middagar och passar barn. För att inte tala om att vara en pedagogisk mamma till ett halvvuxet barn med Aspergers syndrom! *PUST* På jobbet behöver jag "bara" jobba. . .

Medicinen hade fruktansvärda biverkningar de första två veckorna. Jag tappade känseln, blev yr, trött och illamående och hade svårt att känna när jag var kissnödig. Som tur är gav de med sig successivt och nu kan jag inte direkt känna av några konstigheter som jag kan koppla till medicinen. Däremot spökar mitt blodsocker känns det som. Jag har haft problem med det förut, men inte så här mycket och inga tester visar något!

Annars är jag TRÖTT! Så obeskrivligt trött. Jag sover 10 timmar/natt och det verkar aldrig bli bättre. (Sa jag att de glömde tålamodet när de tillverkade mig?) 

Mannen pendlar mellan att vara irriterad på mig och tycka att jag ska "rycka upp mig" och att vara hur gullig och orolig som helst. Själv roade jag mig med lite oskyldigt flirtande på gymmet på förmiddagen. . . Och inte med min man. . . Dåligt samvete? Nej, flirtande får mig att må bra och jag ser det mer som en hobby. Jag vet att han jag flirtade med är upptagen och tar därför för givet att det var lika oskyldigt från hans sida. Dessutom är jag en gladare fru mot min egen man när jag fått roa mig på egen hand en stund och vem gillar inte lite uppskattning? 

 

cw

6 januari 2012 20:32

Du behöver inte alls vara trevlig hårfri och vacker och laga god mat… du fååår vara som du känner dig. Din man är säkerligen lite förvirrad över att du känner dig som du gör. Han kanske inte vet hur han ska bete sig mot dig och då säger han ryck upp dig som är det dummaste han kan göra:)
Det är svårt att förstå det man inte upplevt själv. Jag förstår dig dock.

Det är alltid jobbigare hemma för där finns det oftast en massa förväntningar att man ska var på ett speciellt sätt… mamma fru och syster osv…

Skit i de där förväntningarna och var som du känner är bäst för dig själv.
Det finns inga genvägar utan jag tror man måste ta en dag i taget och tillåta sig att använda kraften på sig själv.
Flirta på du:))) det är en bra medicin:)
Stor kram <3
Jag vet att det är svårt… men försök.

Skönt att medicinens biverkningar har avtagit… snart kommer den nog att ge effekt och få dig upp ett steg.

krangelmaja

7 januari 2012 19:04

Medicinen har effekt. Det glömde jag att säga. Redan efter en vecka kändes det liiiiite bättre, men jag vill ha allt på en gång! NU!! Helst NYSS!! ;) Det tråkigaste är att man inte får dricka alkohol när man äter den. Men jag syndade lite på nyårsafton. Några matskedar vin till maten och ett halvt glas champagne till tolvslaget var jag bara tvungen att ha! Annars hade det nog inte blivit något nytt år ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har bestämt mig för att lägga denna blogg i träda. Jag låter den finnas kvar om någon eventuellt kan finna någon glädje i att läsa tidigare inlägg, men jag har inte tid att sköta om både den här och min andra blogg och just nu har jag själv inget...

HURRA!! Jag är så GLAAAD!! Idag har jag fått min diagnos och äntligen känns det som att det är tillåtet att vara JAG precis som jag är!    Läkaren sa att enligt skattningarna jag gjort låg jag långt över "gränsvärdet" så det rådde absolut ingen t...

Imorgon är det den STORA DAGEN!! Jag ska till psykiatri- mottagningen för att göra min utredning. Antagligen ska jag väl få "stå till svars" för mina svarsalternativ i frågeformulären jag skickat in. Jag kommer nog vara lite nervös. . .   På sist...

Igår såg jag en repris av "Arga snickaren" (säsong 7 avsnitt 4) och kände plötsligt väldigt mycket igen mig i kvinnan som bodde i det röriga huset. Hennes diagnoser var ADHD och Asperger. Jag tror inte att jag har ADHD, men ibland undrar jag och det ...

Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda.   Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skill...