Direktlänk till inlägg 7 januari 2012

Skrattfritt

Av krangelmaja - 7 januari 2012 19:06

För att känna att jag gör några slags framsteg i mitt dåliga mående kom jag på att jag kunde mäta på en tiogradig skala, där 10 är sämt och 1 är bäst, hur dåligt eller bra jag mår. Den dag jag "klappade ihop" var en 9:a (det som fattades för att det skulle varit en 10:a är att jag hade velat ta livet av mig, men det ville jag inte och vill inte!). Första två veckorna därefter pendlade mellan 9 och 7 och nu efter nästan en månad är jag oftast mellan 8 och 6. 


Mest saknar jag att skratta. Det tog flera veckor innan jag kunde skratta. Nu händer det ibland, men inte så ofta som jag brukar. Så sällan att jag tycker det känns konstigt i ansiktet att använda skrattmusklerna. . .

 
 
Piedra

Piedra

8 januari 2012 10:38

För mig tog det år innan jag kunde skratta igen. Hade flera år när jag bara ville dö. Inte konstigt kanske att det är lååång väg tillbaka för mig...

http://piedra.bloggplatsen.se

krangelmaja

8 januari 2012 19:29

Jag vill inte dö, men vet inte hur jag ska orka leva... Egentligen är jag en mycket levnadsglad människa! Det är väl därför jag stått ut så länge utan att braka ihop.

 
Piedra

Piedra

8 januari 2012 10:39

Såg just på dina kategorier att du tänkt skriva om endometrios också. Den sjukdomen har jag också.

http://piedra.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

cw

8 januari 2012 20:48

Dina ord … "Jag vill inte dö, men vet inte hur jag ska orka leva” får mig att vilja hjälpa dig.
Jag vet ju att jag inte kan det :) men jag tror att du ska fundera lite på VAD som gör att du känner så. Vad vill du göra annorlunda.

Allt går att förändra… så är det ju bara man kommer på hur man ska få till det.
Ett steg i taget… det kommer att klarna med tiden.

Självklart är en depression grunden till detta men oftast brukar det vara ngt man kan ta på som gjort att man hamnat i det läget.
Jag tror det i varjefall.

Hur vill du att livet ska se ut… det kan var svårt att svara på tycker jag själv även för egen del. Jag tror och hoppas att med de samtal som du snart ska få komma på så kommer du att få hjälp att finna de där svaren … svaren på varför det blev som det blev. OCH i och med detta kommer du att se en väg ut ur det mående du har nu.
Ja som du ser så vill jag så gärna var en trollkvinna som trollar bort det onda men livet funkar ju inte så:)
Du är på god väg i varjefall… din skala 1-9 är ett bra verktyg för att kunna se när det vänder och ger hopp och styrka.
Kram kram fina du<3

krangelmaja

9 januari 2012 17:05

Du är som alltid så klok. Kram tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av krangelmaja - 12 augusti 2012 16:31

Jag har bestämt mig för att lägga denna blogg i träda. Jag låter den finnas kvar om någon eventuellt kan finna någon glädje i att läsa tidigare inlägg, men jag har inte tid att sköta om både den här och min andra blogg och just nu har jag själv inget...

Av krangelmaja - 24 maj 2012 17:30

HURRA!! Jag är så GLAAAD!! Idag har jag fått min diagnos och äntligen känns det som att det är tillåtet att vara JAG precis som jag är!    Läkaren sa att enligt skattningarna jag gjort låg jag långt över "gränsvärdet" så det rådde absolut ingen t...

Av krangelmaja - 23 maj 2012 18:40

Imorgon är det den STORA DAGEN!! Jag ska till psykiatri- mottagningen för att göra min utredning. Antagligen ska jag väl få "stå till svars" för mina svarsalternativ i frågeformulären jag skickat in. Jag kommer nog vara lite nervös. . .   På sist...

Av krangelmaja - 30 april 2012 12:23

Igår såg jag en repris av "Arga snickaren" (säsong 7 avsnitt 4) och kände plötsligt väldigt mycket igen mig i kvinnan som bodde i det röriga huset. Hennes diagnoser var ADHD och Asperger. Jag tror inte att jag har ADHD, men ibland undrar jag och det ...

Av krangelmaja - 26 april 2012 21:01

Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda.   Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skill...

Presentation


Mitt i livet upptäcker jag att jag är bisexuell och drabbas nästan samtidigt av s k "utbrändhet" vilket gör att jag kommer i kontakt med psykiatrin där en efterlängtad utredning föreslås. Kanske jag har Asperger precis som min dotter?

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Andra bloggar

Sök i bloggen


Skapa flashcards