Direktlänk till inlägg 7 januari 2012
För att känna att jag gör några slags framsteg i mitt dåliga mående kom jag på att jag kunde mäta på en tiogradig skala, där 10 är sämt och 1 är bäst, hur dåligt eller bra jag mår. Den dag jag "klappade ihop" var en 9:a (det som fattades för att det skulle varit en 10:a är att jag hade velat ta livet av mig, men det ville jag inte och vill inte!). Första två veckorna därefter pendlade mellan 9 och 7 och nu efter nästan en månad är jag oftast mellan 8 och 6.
Mest saknar jag att skratta. Det tog flera veckor innan jag kunde skratta. Nu händer det ibland, men inte så ofta som jag brukar. Så sällan att jag tycker det känns konstigt i ansiktet att använda skrattmusklerna. . .
Jag har bestämt mig för att lägga denna blogg i träda. Jag låter den finnas kvar om någon eventuellt kan finna någon glädje i att läsa tidigare inlägg, men jag har inte tid att sköta om både den här och min andra blogg och just nu har jag själv inget...
HURRA!! Jag är så GLAAAD!! Idag har jag fått min diagnos och äntligen känns det som att det är tillåtet att vara JAG precis som jag är! Läkaren sa att enligt skattningarna jag gjort låg jag långt över "gränsvärdet" så det rådde absolut ingen t...
Imorgon är det den STORA DAGEN!! Jag ska till psykiatri- mottagningen för att göra min utredning. Antagligen ska jag väl få "stå till svars" för mina svarsalternativ i frågeformulären jag skickat in. Jag kommer nog vara lite nervös. . . På sist...
Igår såg jag en repris av "Arga snickaren" (säsong 7 avsnitt 4) och kände plötsligt väldigt mycket igen mig i kvinnan som bodde i det röriga huset. Hennes diagnoser var ADHD och Asperger. Jag tror inte att jag har ADHD, men ibland undrar jag och det ...
Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda. Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skill...