Direktlänk till inlägg 15 januari 2012

Arbete

Av krangelmaja - 15 januari 2012 14:13

Att jobba går förvånansvärt bra, men som alltid har jag svårt med lagom. Första dagen var jag så exalterad att jag nästa dag låg sjuk i maginfluensa och feber på ett hotellrum långt hemifrån. Jo, för jag börjar inse att det kanske är det det beror på; att jag är så förtvivlat bra på att INTE lyssna på mig själv, som gjort att sjukdomarna bara avlöst varandra det senaste året. Men vad gör man när man inte törs lyssna på sig själv??

 
 
Piedra

Piedra

15 januari 2012 14:36

Då tar man hjälp av någon! För jag tror att det enda sättet att komma tillrätta med både sjukdomar, utbrändhet och annat är just att våga lyssna på sig själv.

http://piedra.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

cw

15 januari 2012 16:25

Varför törs du inte lyssna..???

Det är helt ok att känna sin begränsning, det är helt ok att sätta sig själv före alla andra emellanåt.
Insikten att du är dålig på detta är en bra start på ditt fortsatta liv.
Du är medveten om det… BRA…. ett steg i taget… du är på rätt väg ska du se.
kram

 
Indriel

Indriel

15 januari 2012 20:17

Vad man gör? Tja..man försöker lugna ner sig en liten stund då och då och lyssna in sig själv en liten glimt i taget. Jag var fullständigt panikslagen i början av min sjukskrivning för jag var heeeelt övertygad om att om jag satte mig ner och började lyssna inåt så skulle locket bara FLYGA av och allt skulle välla upp och dränka mig..:s Men sen när kroppen hade hittat på tillräckligt många fysiska hinder för att verkligen tvinga mej att stanna upp - då fick jag kapitulera.. Och vet du vad, locket gick att pysa upp. En liten bit då och en liten bit då - och med god hjälp av besök hos psykologen, healing och svettiga träningspass samt promenader i naturen. Jag har hittat vad jag behöver göra för att våga kika in under locket och ju mer jag kikar, ju klarare blir jag med saker och ting och långsamt så mår jag bättre..yiiiiha! Så lyssna nu min vän, innan kroppen drämmer till dig med allvarligare ting för att få din uppmärksamhet. Du klarar det - du kommer att må bättre. Jag brukar tänka; den enda vägen ut, är igenom <3 Största KRAMEN till dig raring! (å jobba i lagom takt nu om du absolut måste envisas med att jobba.. ;) KÄNN EFTER, ok? <3 )

http://livsskriverier.blogspot.com

krangelmaja

17 januari 2012 17:29

Det dumma är att jag inte fattar vad jag är så rädd för... Jag har inte haft någon tragisk barndom eller så... Men jag börjar ju förstå varför jag helst sover med TV OCH radio på; så jag slipper lyssna på mitt inre. Naturen är fantastisk på att läka, men jag saknar Skåne-naturen. Den läker bäst! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av krangelmaja - 12 augusti 2012 16:31

Jag har bestämt mig för att lägga denna blogg i träda. Jag låter den finnas kvar om någon eventuellt kan finna någon glädje i att läsa tidigare inlägg, men jag har inte tid att sköta om både den här och min andra blogg och just nu har jag själv inget...

Av krangelmaja - 24 maj 2012 17:30

HURRA!! Jag är så GLAAAD!! Idag har jag fått min diagnos och äntligen känns det som att det är tillåtet att vara JAG precis som jag är!    Läkaren sa att enligt skattningarna jag gjort låg jag långt över "gränsvärdet" så det rådde absolut ingen t...

Av krangelmaja - 23 maj 2012 18:40

Imorgon är det den STORA DAGEN!! Jag ska till psykiatri- mottagningen för att göra min utredning. Antagligen ska jag väl få "stå till svars" för mina svarsalternativ i frågeformulären jag skickat in. Jag kommer nog vara lite nervös. . .   På sist...

Av krangelmaja - 30 april 2012 12:23

Igår såg jag en repris av "Arga snickaren" (säsong 7 avsnitt 4) och kände plötsligt väldigt mycket igen mig i kvinnan som bodde i det röriga huset. Hennes diagnoser var ADHD och Asperger. Jag tror inte att jag har ADHD, men ibland undrar jag och det ...

Av krangelmaja - 26 april 2012 21:01

Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda.   Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skill...

Presentation


Mitt i livet upptäcker jag att jag är bisexuell och drabbas nästan samtidigt av s k "utbrändhet" vilket gör att jag kommer i kontakt med psykiatrin där en efterlängtad utredning föreslås. Kanske jag har Asperger precis som min dotter?

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Andra bloggar

Sök i bloggen


Skapa flashcards