Imorgon är det den STORA DAGEN!! Jag ska till psykiatri- mottagningen för att göra min utredning. Antagligen ska jag väl få "stå till svars" för mina svarsalternativ i frågeformulären jag skickat in. Jag kommer nog vara lite nervös. . .

På sista tiden har jag bara längtat efter ensamhet (mer än vanligt). Jag tror att det beror på att maken och jag varit lediga tillsammans i över en vecka. Dessutom har hans son varit här och grannar och vänner har kommit och gått genom vår ytterdörr, men nu väntar en tid av mycket ensamhet för mig och trots att det känns så himla skönt skäms jag alltid eftersom jag ändå valt att gifta mig och skaffa barn (Jag skyller på att jag inte begrep bättre) och självklart tycker jag ju om min man och min dotter!

Jag återkommer om morgondagen. . .

Igår såg jag en repris av "Arga snickaren" (säsong 7 avsnitt 4) och kände plötsligt väldigt mycket igen mig i kvinnan som bodde i det röriga huset. Hennes diagnoser var ADHD och Asperger. Jag tror inte att jag har ADHD, men ibland undrar jag och det händer att jag förstår varför mina frågeformulär även innehöll frågor om manodepressivitet (bipolär sjukdom) och ADHD.

Idag t e x klev jag upp och åkte och tränade efter frukost. På vägen hem kom jag på att jag skulle tvätta bilen och sladdade in på macken och köpte det dyraste tvättprogrammet. I kön tjafsade jag lite om folk som ställer sig i kö med bilen till tvätten innan de varit inne på macken och betalat eftersom det stod en bil i vägen för mig. När jag gnällt klart erbjöd sig mannen bakom att flytta sin bil. Ojsan, lite pinsamt. . .

Väl hemma igen började jag komma igång ordentligt. Jag kokade gröt, torkade av en vägg i badrummet där jag tänkte märka upp våra handdukskrokar, sprang fram och tillbaka till datorn för att byta låt, ändra volym, chatta, kolla facebook, började ta fram kläder som jag ska packa imorgon (två plagg. . .), tittade ut genom fönstret för att se vad jag skulle fotografera, sms:ade, spelade Wordfeud, började skriva upp vad jag ska handla (tre saker) osv osv i all oändlighet.

Detta innebär nu att det ser ut som en stor röra överallt eftersom jag river runt på alla ställen utan någon som helst förmåga att avsluta. Gröten blev bränd och inget annat är färdigt. . Och nu kommer solen så nu måste jag ta fram kameran!!!

Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda.

Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skillnad på människor och äntligen har jag förstått varför! Om jag ska beskriva en person jag sett kan jag ofta tala om ett smycke de haft på sig, vilka skor de hade, hur öronen eller deras händer såg ut. Däremot vet jag sällan vilken färg de har på ögonen. Jag fokuserar på detaljer istället för helheten i ett ansikte. Att jag dessutom alltid tyckt att det är obehagligt att se folk i ögonen gör ju inte det hela lättare. Det är inte ens säkert att jag har tittat på deras ansikte så hur ska jag känna igen dem nästa gång?! Och om jag letar efter "hon med röd jacka" så är det ju inte säkert att hon har röd jacka alltid. Tvärtemot är det ganska troligt att hon inte alltid har röd jacka.

Men på sista tiden har jag upptäckt hur jag faktiskt känner igen folk! På deras sätt att gå! Alltså ser jag lättare på avstånd vem som kommer än på nära håll. Plötsligt blev mitt "handikapp" blev en TILLGÅNG i vissa situationer! :D

Påsken lider mot sitt slut och även jag är totalt slut trots att vi mest varit hemma och tagit det lugnt. Det blev lite för mycket umgänge för vad jag egentligen orkar med, men man vill ju gärna träffa sina närmaste så här under påsken (har jag hört).

Ca två timmar med min syster och hennes tre relativt små barn två dagar i rad har gjort mig näst intill apatisk. När maken dessutom bjöd in grannen på kaffe idag efter maten och grannen konstant, i trettio minuter, trummade med fingrarna hårt i bordet medan han pladdrade höll jag på att ramla ner under bordet av utmattning! (Är det bara jag som blir fysiskt illamående av för mycket umgänge och oljud?!)

Nu sitter jag här och är glad att jag orkade släpa mig till duschen, vilket jag hade tänkt strunta i, eftersom jag har så svårt att sova när jag känner mig smutsig (har ju ett ovanligt bra luktsinne och kan inte sova om det luktar fel). Resten av kvällen ska tillbringas i TV-soffan och jag har en hel veckas ledighet kvar framför mig!

Dagen började bra. Jag klev upp tidigt, gjorde frukost och läste DN en timme. Skööönt!!

Sen började dotterns "telefonterror". Jag avskyr verkligen att behöva prata de första timmarna efter att jag klivit ur sängen och speciellt i telefon! Tyvärr håller det dåliga humöret i sig och nu sitter jag och retar upp mig på all förba**ad reklam som blinkar och far runt på varenda sida man går in på på nätet och all dålig musik på radio!

Samtidigt blir jag irriterad på mig själv som inte kan bete mig vuxet ens mot mitt eget barn. Funderar lite på om det kan ha med spiralen att göra. . .? Enligt vad jag fick förklarat för mig skulle hormonpåverkan i kroppen vara marginell, men häromdagen fick jag en riktig migränattack ihop med att jag fick mens (igen) och så var det när jag åt p-piller. Även humöret i samband med pms var värre förr när jag åt p-piller.

Att jag dessutom blöder så pass mycket att jag inte kan träna gör inte saken bättre! Allt är med andra ord SKIT så se upp där ute! ;)

Jag veeeeet att jag är pedant, men ändå kan jag inte hjälpa stressen som kommer över mig när jag kommer hem och ser att diskbänken inte är ren, kranen i köket är full av fingeravtryck och sakerna i köksskåpen huller om buller. Blää!! Då hjälper det inte att mannen ansträngt sig och dammsugit och torkat golven (men inte den där äckliga fläcken från sopppåsen i hallen. . .) innan han åkte. Att han dessutom lämnat en fuktig skurhink på parketten så det blivit en vit fläck där gör inte saken bättre. SUCK!!

Jag har så vansinnigt dåligt samvete för en sak. . . Jag tycker inte att jag varken borde ha skaffat barn eller gift mig eftersom jag inte kan ge varken min dotter eller min man det de är värda. Mitt behov av ensamhet är så fysiskt att det alltid gått ut över dem. Inte så att de klagar, men det känns ändå. . . 

En annan sak jag förstått på sista tiden är att jag kan tycka lika mycket om en plats, ett träd eller ett hus som en människa och det nöter också på samvetet.

Annars mår jag egentligen fantastiskt!! 

. . .låg i min brevlåda idag. Det kommer att ta timvis att fylla i allt detta:

Roligaste frågan: "Händer det ofta att du förlägger saker?" Räknas BILEN?! ;)