Inlägg publicerade under kategorin Asperger

Av krangelmaja - 3 mars 2012 13:13

Dessa blanketter ger mig många skratt! Härom dagen fastnade jag på den första frågan på den som handlar om hur man var som barn. Den gick ut på att svara hur pass väl olika påståenden stämde. Överst stod: "Jag tyckte om glass". Jaha, där fastnade jag. . . Svaret var inte så svårt. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i glass, men min hjärna funderade en hel dag på vad det kunde ha för betydelse?! Och maken då, som älskar glass, vad betyder det?! 


 


Det tog ett helt dygn och ett antal tittande på denna fråga innan jag såg vad som stod före frågan: "Exempel". . . Fniss!!

Av krangelmaja - 29 februari 2012 18:06

. . .låg i min brevlåda idag. Det kommer att ta timvis att fylla i allt detta:


 


Roligaste frågan: "Händer det ofta att du förlägger saker?" Räknas BILEN?! ;)

Av krangelmaja - 28 februari 2012 14:49

Ibland går allting åt skogen och ibland är det som idag; allt går bra!!


Jag hade ett besök inbokat på gyn-mottagningen på sjukhuset, men sist jag var där (2009) kom jag inte alls överens med läkaren så mina förväntningar idag var inte höga.


Döm om min förvåning när dagens manliga gynekolog visar sig vara hur gullig som helst! Han frågade mycket ingående om min endomertios-historia och lyssnade ordentligt på mina svar och vad jag hade för önskemål om behandling. För någon slags behandling behöver jag. P-piller fick jag förra gången, mot min vilja och testade dem endast två veckor. Nu diskuterade vi operation alternativt hormonspiral. Jag är beredd att prova spiral, men eftersom jag tycker det är fasansfullt äckligt med allt som man "stoppar in" i kroppen (nålar mm) och även svimmar ibland när jag tar blodprov erbjöd han mig att få komma tillbaka dit och få en lugnande tablett innan. Jag blev jätteglad!! Han förstod mig till fullo! 


Jag dansade ut från mottagningen kändes det som! Och inte nog med det! När jag sitter i bilen på väg hem ringer läkaren jag besökte igår på vuxenpsykiatrin och talar om att han diskuterat med överläkaren, som tyckte att jag borde utredas för Asperger! Äntligen!!


Redan där var jag så superlycklig man kan bli och inte blev det sämre av brevet som låg i lådan när jag kom hem:


 

Av krangelmaja - 27 februari 2012 18:56

Ett besök på vuxenpsykiatrins öppenmottagning är avklarat. *PUST* Lite lätt ansiktsblind som jag är trodde jag först att läkarn var en helt annan person. . . Han frågade hur jag mådde och om jag åt ordentligt och hur mycket alkohol jag dricker! Hmmm. . . Jag var inte riktigt nöjd med de frågorna. 


Eftersom jag mår så otroligt mycket bättre såg varken han eller jag någon anledning till fortsatta besök där däremot skulle han forska i om de kunde hjälpa mig med en Asperger-utredning. Vi får väl se. Jag är skeptisk. Vem vill slösa vårdresurser på någon som ändå mår rätt bra? Nåja, det visar sig väl.


Medicinen, Oralin, har hjälpt mig att inte fokusera på så mycket "trams", som jag vanligtvis gör, men en sak kan jag inte släppa utan tycker nästan att det bara blir värre- att alla saker måste ligga på sin plats här hemma! Och rakt! Och att om man har fyra glas och ett går sönder vill jag kasta de tre övrig för att det inte ska bli ojämnt i skåpet. Eller att frukterna i fruktskålen måste vara av ojämnt antal, tex tre äpplen, fem apelsiner, en banan osv. Annars ser det fult ut. . . Tyvärr kom jag inte på det förrän efteråt när han frågade om jag hade några "tvång".


Sen har jag en annan jobbig ny grej för mig; jag drömmer mardrömmar VARJE NATT om att någon/några stökar till på olika sätt hemma hos mig eller bland mina saker! Analysera det den som kan! ;)

Av krangelmaja - 17 februari 2012 19:03

Det har verkligen vänt! Om det är ljuset eller pillren låter jag vara osagt, men jag tippar mest på tabletterna. Det viktiga är att det känns bra! Nu tänkte jag öka på arbetstiden till 75%.


I veckan har jag haft den förhatliga mensen. Första dagen fick jag så ont av min endomentrios att jag var tvungen att gå och lägga mig efter frukost igen. Tur att jag var ledig. För den som inte upplevt det kan det bäst beskrivas som värkar vid en förlossning ihop med kramper i tarmarna. . . Allt annat än skönt! Dessutom blöder jag ju som en rinnande vattenkran de första tre dagarna. Tur att jag snart får komma till gyn-mottagningen på undersökning. Jag håller verkligen tummarna för att jag har en cysta stor nog att kvalificera mig för operation! 


Samma dag fick jag migrän vilket inte är helt ovanligt när det gäller mig och mens. Det konstiga den här gången var att jag knappt hade huvudvärk bara alla andra symptom; illamående, ingen aptit, trötthet osv.


Den här veckan har fått mig att fundera lite extra på min smärttålighet. . . Det är ju vanligt med perceptionsstörningar för "Aspergare" och min dotter lider av det framför allt vad gäller hörsel och känsel. En av mina systrars söner, som nu är tonåring, kunde slå sig hur hårt som helst som liten utan att säga ett knyst och nu ska de utreda honom för Asperger. . . Själv har jag alltid upplevt att jag har en annorlunda känsel än andra. Jag tyckte inte att det var så farligt att föda barn och när jag har tatuerat mig har jag inte ens känt när de börjat tatuera! Massage ska vara hård, men gör jag likadant på min man som jag föredrar att ha det skriker han av smärta. 


Sen har vi det där med lukten. . . Mitt stora handikapp. Jag läste någonstans att det finns en lukt (jag hatar ordet doft och vägrar använda det) som i princip alla människor tycker om och det är nybakat bröd. jag kan härmed meddela att det finns två som inte gillar det- jag och min dotter (förstås). För min del är det så illa att jag helst låter bli att baka. Sen blir man ju kladdig också!! Bläää!! För övrigt är det oerhört jobbigt att känna lukten av andra människor på bussen, flyget, butikskön osv. Speciellt som många inte har förstånd att hålla avstånd! Och jag menar inte att man känner någons parfym eller om de ätit vitlök eller så utan jag känner lukt av mens, kissblöjor, armsvett, smutsigt hår och annat mer "närgånget".


Hos kuratorn i måndags hände inget nytt mer än att vi kom överens om att jag ska testa en cd med mindfullness-övningar tillsammans med henne. Jag vet att det ska vara bra, men jag gillar ju att fly med radio och TV och drömma mig bort! Det är ju så jag gjort hela livet. . . Nåja, jag ska ge det en ärlig chans för det kan ju vara bra att vara lite mer närvarande ibland i alla fall. Så jag inte stoppar in den varma kaffepannan i kylen fler gånger. . .

Av krangelmaja - 1 februari 2012 17:33

Oj, så trött!   


Sen jag "gick in i väggen" har jag behövt mer sömn än vanligt. Jag vet inte om det beror på medicinen eller om det är kroppens sätt att säga ifrån. I vilket fall som helst sover jag från midnatt till ca nio om jag får sova.


Om jag får sova. . . Det var just det. Igår blev jag väckt 6:30 av min dotter som ringde för att hon hade sån yrsel att hon hade både kräkts och svimmat. Självklart följde jag med henne till vårdcentralen där det konstaterades virus på balansnerven. Obehagligt, men ofarligt.


Idag hade jag min första tid hos kuratorn, som är tänkt att hjälpa mig på livets stig. Prestationsinriktad som jag är var jag "tvungen" att hinna till gymmet innan jag skulle träffa henne för sen skulle jag med dottern och köpa datortillbehör och på eftermiddagen bjuda en kollega på fika eller mat hemma hos mig. Alltså var jag tvungen att ställa klockan på åtta, vilket i sig inte är speciellt tidigt. Egentligen. . . Inte i vanliga fall, men just nu är det tidigt.


Kollegan är skjutsad tillbaka till tåget och nu sitter jag bara här och gapar av trötthet och stirrar rakt ut. Kanske inte så mycket fysisk trötthet som psykisk. Det hade nog räckt med bara kuratorbesöket idag. Lätt att vara efterklok. . .


Kuratorn var mycket bra! Hon lyssnade, pratade inte för långsamt (då blir jag stressad), fick mig att se mig själv "utifrån" och jag hade gott om tid att berätta om mig själv. Jag som hatar att "prata allvar" är nästan chockad över hur bra det gick! Fast, som sagt; det tog på krafterna.


Tacka vet jag att umgås med dator och TV och det är precis vad jag ska ägna resten av kvällen åt.   

Av krangelmaja - 21 januari 2012 16:19

Plötsligt har 25-öringen trillat ner tror jag! Varför jag mår så dåligt som jag gör.


Min dotter fick sin Asperger-diagnos för två år sedan som 17-åring. Redan långt innan hade jag börjat misstänka att det var något jag själv "led" av. Jag led verkligen inte av det, men hade länge märkt att jag inte fungerar som andra. De flesta uppfattar nog mig som glad och rolig, men vad de inte vet är att det är en roll jag spelar och när jag inte orkar spela den rollen är jag bara tyst, menlös och intetsägande och folk, även min man, uppfattar mig som sur vilket jag inte alls är.


Att alltid tvingas spela en roll ihop med andra människor är förstås oerhört påfrestande och om man dessutom har svårt för när saker inte ligger på sin rätta plats och dagarna inte blir som man själv tänkt sig blir livet oerhört stressigt. Att både jag och mannen och hans tonåriga son varit hemma mycket tillsammans sista halvåret blev nog den utlösande faktorn även om jag vet att jag grävt ner en hel del sorg i mitt inre som också behöver bearbetas och mitt i allt detta en identitetskris att upptäcka att man inte har den sexuella läggning man hela livet trott!


Dessa två klipp bidrog till min insikt och jag rekommenderar dem starkt:




Det sista klippet kunde lika gärna varit jag. . . 


En annan bra sak: Jag har fått en tid hos kuratorn på vårdcentralen och jag har hört att hon är jättebra! Hon lät bra (snäll och lugn, men inte för lugn) i telefonen också trots att jag hade en "hyperdag" och pratade helt osammanhängande med henne. Jag längtar!

Av krangelmaja - 6 januari 2012 19:12

Det går upp och det går ner. Idag gick jag upp ur sängen och sedan ramlade jag ner som en pannkaka. Det räckte med för många telefonsamtal (som jag inte ens orkade besvara) och en liiiiten tanke på jobbet, som jag envisas med att återgå till på tisdag. . . Som tur är får jag gå bredvid en kollega de första dagarna. På så vis har jag bra chefer- de är förstående. 


För min del känns det dessutom som om jag är mer stressad hemma där jag måste vara en snygg, trevlig, sexig, hårfri och glad fru som lagar god mat. Och vara en bra vän och syster som ställer upp och bjuder på middagar och passar barn. För att inte tala om att vara en pedagogisk mamma till ett halvvuxet barn med Aspergers syndrom! *PUST* På jobbet behöver jag "bara" jobba. . .


Medicinen hade fruktansvärda biverkningar de första två veckorna. Jag tappade känseln, blev yr, trött och illamående och hade svårt att känna när jag var kissnödig. Som tur är gav de med sig successivt och nu kan jag inte direkt känna av några konstigheter som jag kan koppla till medicinen. Däremot spökar mitt blodsocker känns det som. Jag har haft problem med det förut, men inte så här mycket och inga tester visar något!


Annars är jag TRÖTT! Så obeskrivligt trött. Jag sover 10 timmar/natt och det verkar aldrig bli bättre. (Sa jag att de glömde tålamodet när de tillverkade mig?) 


Mannen pendlar mellan att vara irriterad på mig och tycka att jag ska "rycka upp mig" och att vara hur gullig och orolig som helst. Själv roade jag mig med lite oskyldigt flirtande på gymmet på förmiddagen. . . Och inte med min man. . . Dåligt samvete? Nej, flirtande får mig att må bra och jag ser det mer som en hobby. Jag vet att han jag flirtade med är upptagen och tar därför för givet att det var lika oskyldigt från hans sida. Dessutom är jag en gladare fru mot min egen man när jag fått roa mig på egen hand en stund och vem gillar inte lite uppskattning? 

Presentation


Mitt i livet upptäcker jag att jag är bisexuell och drabbas nästan samtidigt av s k "utbrändhet" vilket gör att jag kommer i kontakt med psykiatrin där en efterlängtad utredning föreslås. Kanske jag har Asperger precis som min dotter?

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Andra bloggar

Sök i bloggen


Skapa flashcards