Inlägg publicerade under kategorin Mammaskap

Av krangelmaja - 23 maj 2012 18:40

Imorgon är det den STORA DAGEN!! Jag ska till psykiatri- mottagningen för att göra min utredning. Antagligen ska jag väl få "stå till svars" för mina svarsalternativ i frågeformulären jag skickat in. Jag kommer nog vara lite nervös. . .


På sista tiden har jag bara längtat efter ensamhet (mer än vanligt). Jag tror att det beror på att maken och jag varit lediga tillsammans i över en vecka. Dessutom har hans son varit här och grannar och vänner har kommit och gått genom vår ytterdörr, men nu väntar en tid av mycket ensamhet för mig och trots att det känns så himla skönt skäms jag alltid eftersom jag ändå valt att gifta mig och skaffa barn (Jag skyller på att jag inte begrep bättre) och självklart tycker jag ju om min man och min dotter!


Jag återkommer om morgondagen. . .

ANNONS
Av krangelmaja - 26 april 2012 21:01

Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda.


Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skillnad på människor och äntligen har jag förstått varför! Om jag ska beskriva en person jag sett kan jag ofta tala om ett smycke de haft på sig, vilka skor de hade, hur öronen eller deras händer såg ut. Däremot vet jag sällan vilken färg de har på ögonen. Jag fokuserar på detaljer istället för helheten i ett ansikte. Att jag dessutom alltid tyckt att det är obehagligt att se folk i ögonen gör ju inte det hela lättare. Det är inte ens säkert att jag har tittat på deras ansikte så hur ska jag känna igen dem nästa gång?! Och om jag letar efter "hon med röd jacka" så är det ju inte säkert att hon har röd jacka alltid. Tvärtemot är det ganska troligt att hon inte alltid har röd jacka.


Men på sista tiden har jag upptäckt hur jag faktiskt känner igen folk! På deras sätt att gå! Alltså ser jag lättare på avstånd vem som kommer än på nära håll. Plötsligt blev mitt "handikapp" blev en TILLGÅNG i vissa situationer! :D

ANNONS
Av krangelmaja - 13 april 2012 19:27

I veckan skulle min 19-åriga dotter bli fotograferad. Som jag tidigare har berättat är hon diagnostiserad med Asperger, men klarar sig mycket bra för det mesta.


Hos fotografen hände dock en typiskt "Aspergig" sak. Fotografen ber dottern flytta näsan lite åt höger varpå hon ser helt bestört ut och påpekar att hon inte kan flytta sin näsa eftersom den sitter fast. . .

Av krangelmaja - 30 mars 2012 09:21

Dagen började bra. Jag klev upp tidigt, gjorde frukost och läste DN en timme. Skööönt!!


Sen började dotterns "telefonterror". Jag avskyr verkligen att behöva prata de första timmarna efter att jag klivit ur sängen och speciellt i telefon! Tyvärr håller det dåliga humöret i sig och nu sitter jag och retar upp mig på all förba**ad reklam som blinkar och far runt på varenda sida man går in på på nätet och all dålig musik på radio!


Samtidigt blir jag irriterad på mig själv som inte kan bete mig vuxet ens mot mitt eget barn. Funderar lite på om det kan ha med spiralen att göra. . .? Enligt vad jag fick förklarat för mig skulle hormonpåverkan i kroppen vara marginell, men häromdagen fick jag en riktig migränattack ihop med att jag fick mens (igen) och så var det när jag åt p-piller. Även humöret i samband med pms var värre förr när jag åt p-piller.


Att jag dessutom blöder så pass mycket att jag inte kan träna gör inte saken bättre! Allt är med andra ord SKIT så se upp där ute! ;)

Av krangelmaja - 10 mars 2012 08:42

Jag har så vansinnigt dåligt samvete för en sak. . . Jag tycker inte att jag varken borde ha skaffat barn eller gift mig eftersom jag inte kan ge varken min dotter eller min man det de är värda. Mitt behov av ensamhet är så fysiskt att det alltid gått ut över dem. Inte så att de klagar, men det känns ändå. . . 


En annan sak jag förstått på sista tiden är att jag kan tycka lika mycket om en plats, ett träd eller ett hus som en människa och det nöter också på samvetet.


Annars mår jag egentligen fantastiskt!! 

Av krangelmaja - 1 februari 2012 17:33

Oj, så trött!   


Sen jag "gick in i väggen" har jag behövt mer sömn än vanligt. Jag vet inte om det beror på medicinen eller om det är kroppens sätt att säga ifrån. I vilket fall som helst sover jag från midnatt till ca nio om jag får sova.


Om jag får sova. . . Det var just det. Igår blev jag väckt 6:30 av min dotter som ringde för att hon hade sån yrsel att hon hade både kräkts och svimmat. Självklart följde jag med henne till vårdcentralen där det konstaterades virus på balansnerven. Obehagligt, men ofarligt.


Idag hade jag min första tid hos kuratorn, som är tänkt att hjälpa mig på livets stig. Prestationsinriktad som jag är var jag "tvungen" att hinna till gymmet innan jag skulle träffa henne för sen skulle jag med dottern och köpa datortillbehör och på eftermiddagen bjuda en kollega på fika eller mat hemma hos mig. Alltså var jag tvungen att ställa klockan på åtta, vilket i sig inte är speciellt tidigt. Egentligen. . . Inte i vanliga fall, men just nu är det tidigt.


Kollegan är skjutsad tillbaka till tåget och nu sitter jag bara här och gapar av trötthet och stirrar rakt ut. Kanske inte så mycket fysisk trötthet som psykisk. Det hade nog räckt med bara kuratorbesöket idag. Lätt att vara efterklok. . .


Kuratorn var mycket bra! Hon lyssnade, pratade inte för långsamt (då blir jag stressad), fick mig att se mig själv "utifrån" och jag hade gott om tid att berätta om mig själv. Jag som hatar att "prata allvar" är nästan chockad över hur bra det gick! Fast, som sagt; det tog på krafterna.


Tacka vet jag att umgås med dator och TV och det är precis vad jag ska ägna resten av kvällen åt.   

Av krangelmaja - 18 januari 2012 19:10

Tankarna fladdrar åt alla håll och kanter och jag har otroligt svårt att fokusera! På dataskärmen har jag sju olika flikar uppe som jag klickar upp och ner och så fort jag reser mig för att hämta något eller göra något tar det bara sekunder innan jag glömt varför jag reste mig. . .


Nästa läkartid låg några veckor bort, men jag ringde idag och bokade om till måndag. Måste nog bli sjukskriven på deltid åtminstone. Där gjorde jag det igen; klickade upp en annan flik och glömde bort vad jag höll på med. Jag är så stressad utan att jag begriper varför! Dessutom är jag väldigt darrhänt ofta och det känns som att det hänger ihop med blodsockret. Har alltid haft lätt att känna av högt och lågt blodsocker, men har inga fel när man tar prover. Blir darrig och illamående och äter jag godis får jag huvudvärk. De förklarar det med att det är normalt när man är lång och smal, men just nu verkar det värre än vanligt. Sen undrar jag hur det är med blodtrycket. Det känns som att det bultar i huvudet och öronen ibland. . . 


Tur i oturen är att jag är ensam hemma till på fredag kväll vilket underlättar för mig. Tyvärr mår jag oftast bäst ensam. Dumt bara att komma på det när man redan har man och barn. . . Som jag självklart tycker om.


En positiv sak idag var att jag inte sov lika länge som jag gjort på senaste tiden och jag tog mig iväg till gymmet utan alltför mycket motvilja. Nu blir det nog soffläge resten av kvällen.

Av krangelmaja - 6 januari 2012 19:12

Det går upp och det går ner. Idag gick jag upp ur sängen och sedan ramlade jag ner som en pannkaka. Det räckte med för många telefonsamtal (som jag inte ens orkade besvara) och en liiiiten tanke på jobbet, som jag envisas med att återgå till på tisdag. . . Som tur är får jag gå bredvid en kollega de första dagarna. På så vis har jag bra chefer- de är förstående. 


För min del känns det dessutom som om jag är mer stressad hemma där jag måste vara en snygg, trevlig, sexig, hårfri och glad fru som lagar god mat. Och vara en bra vän och syster som ställer upp och bjuder på middagar och passar barn. För att inte tala om att vara en pedagogisk mamma till ett halvvuxet barn med Aspergers syndrom! *PUST* På jobbet behöver jag "bara" jobba. . .


Medicinen hade fruktansvärda biverkningar de första två veckorna. Jag tappade känseln, blev yr, trött och illamående och hade svårt att känna när jag var kissnödig. Som tur är gav de med sig successivt och nu kan jag inte direkt känna av några konstigheter som jag kan koppla till medicinen. Däremot spökar mitt blodsocker känns det som. Jag har haft problem med det förut, men inte så här mycket och inga tester visar något!


Annars är jag TRÖTT! Så obeskrivligt trött. Jag sover 10 timmar/natt och det verkar aldrig bli bättre. (Sa jag att de glömde tålamodet när de tillverkade mig?) 


Mannen pendlar mellan att vara irriterad på mig och tycka att jag ska "rycka upp mig" och att vara hur gullig och orolig som helst. Själv roade jag mig med lite oskyldigt flirtande på gymmet på förmiddagen. . . Och inte med min man. . . Dåligt samvete? Nej, flirtande får mig att må bra och jag ser det mer som en hobby. Jag vet att han jag flirtade med är upptagen och tar därför för givet att det var lika oskyldigt från hans sida. Dessutom är jag en gladare fru mot min egen man när jag fått roa mig på egen hand en stund och vem gillar inte lite uppskattning? 

Presentation


Mitt i livet upptäcker jag att jag är bisexuell och drabbas nästan samtidigt av s k "utbrändhet" vilket gör att jag kommer i kontakt med psykiatrin där en efterlängtad utredning föreslås. Kanske jag har Asperger precis som min dotter?

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Andra bloggar

Följ bloggen

Följ Krångelmaja med Blogkeen
Följ Krångelmaja med Bloglovin'

Sök i bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se