Jag har så vansinnigt dåligt samvete för en sak. . . Jag tycker inte att jag varken borde ha skaffat barn eller gift mig eftersom jag inte kan ge varken min dotter eller min man det de är värda. Mitt behov av ensamhet är så fysiskt att det alltid gått ut över dem. Inte så att de klagar, men det känns ändå. . . 

En annan sak jag förstått på sista tiden är att jag kan tycka lika mycket om en plats, ett träd eller ett hus som en människa och det nöter också på samvetet.

Annars mår jag egentligen fantastiskt!! 

Dessa blanketter ger mig många skratt! Härom dagen fastnade jag på den första frågan på den som handlar om hur man var som barn. Den gick ut på att svara hur pass väl olika påståenden stämde. Överst stod: "Jag tyckte om glass". Jaha, där fastnade jag. . . Svaret var inte så svårt. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i glass, men min hjärna funderade en hel dag på vad det kunde ha för betydelse?! Och maken då, som älskar glass, vad betyder det?! 

Det tog ett helt dygn och ett antal tittande på denna fråga innan jag såg vad som stod före frågan: "Exempel". . . Fniss!!

. . .låg i min brevlåda idag. Det kommer att ta timvis att fylla i allt detta:

Roligaste frågan: "Händer det ofta att du förlägger saker?" Räknas BILEN?! ;)

Ibland går allting åt skogen och ibland är det som idag; allt går bra!!

Jag hade ett besök inbokat på gyn-mottagningen på sjukhuset, men sist jag var där (2009) kom jag inte alls överens med läkaren så mina förväntningar idag var inte höga.

Döm om min förvåning när dagens manliga gynekolog visar sig vara hur gullig som helst! Han frågade mycket ingående om min endomertios-historia och lyssnade ordentligt på mina svar och vad jag hade för önskemål om behandling. För någon slags behandling behöver jag. P-piller fick jag förra gången, mot min vilja och testade dem endast två veckor. Nu diskuterade vi operation alternativt hormonspiral. Jag är beredd att prova spiral, men eftersom jag tycker det är fasansfullt äckligt med allt som man "stoppar in" i kroppen (nålar mm) och även svimmar ibland när jag tar blodprov erbjöd han mig att få komma tillbaka dit och få en lugnande tablett innan. Jag blev jätteglad!! Han förstod mig till fullo! 

Jag dansade ut från mottagningen kändes det som! Och inte nog med det! När jag sitter i bilen på väg hem ringer läkaren jag besökte igår på vuxenpsykiatrin och talar om att han diskuterat med överläkaren, som tyckte att jag borde utredas för Asperger! Äntligen!!

Redan där var jag så superlycklig man kan bli och inte blev det sämre av brevet som låg i lådan när jag kom hem:

Ett besök på vuxenpsykiatrins öppenmottagning är avklarat. *PUST* Lite lätt ansiktsblind som jag är trodde jag först att läkarn var en helt annan person. . . Han frågade hur jag mådde och om jag åt ordentligt och hur mycket alkohol jag dricker! Hmmm. . . Jag var inte riktigt nöjd med de frågorna. 

Eftersom jag mår så otroligt mycket bättre såg varken han eller jag någon anledning till fortsatta besök där däremot skulle han forska i om de kunde hjälpa mig med en Asperger-utredning. Vi får väl se. Jag är skeptisk. Vem vill slösa vårdresurser på någon som ändå mår rätt bra? Nåja, det visar sig väl.

Medicinen, Oralin, har hjälpt mig att inte fokusera på så mycket "trams", som jag vanligtvis gör, men en sak kan jag inte släppa utan tycker nästan att det bara blir värre- att alla saker måste ligga på sin plats här hemma! Och rakt! Och att om man har fyra glas och ett går sönder vill jag kasta de tre övrig för att det inte ska bli ojämnt i skåpet. Eller att frukterna i fruktskålen måste vara av ojämnt antal, tex tre äpplen, fem apelsiner, en banan osv. Annars ser det fult ut. . . Tyvärr kom jag inte på det förrän efteråt när han frågade om jag hade några "tvång".

Sen har jag en annan jobbig ny grej för mig; jag drömmer mardrömmar VARJE NATT om att någon/några stökar till på olika sätt hemma hos mig eller bland mina saker! Analysera det den som kan! ;)

Jag är verkligen tillbaka igen! Som jag längtade efter att få åka och jobba den här gången och det har inte alls varit jobbigt. Förutom att jag fick migrän. . . Typiskt! Så en dag låg jag sängliggande och kräktes, sov och hade huvudvärk. Medicinen hjälpte inte alls. Oftast gör den det, men vissa gånger funkar den inte alls. Bara att bida sin tid en sån gång. Vilket jag inte alls är bra på.

För övrigt zappade jag mig nyss in i något slags dejtingprogram (amerikanskt förstås) på TV11, "Miljonär säker fru". För första gången hade de en bisexuell deltagare med. Så nu blev jag upptagen. ;)

Det har verkligen vänt! Om det är ljuset eller pillren låter jag vara osagt, men jag tippar mest på tabletterna. Det viktiga är att det känns bra! Nu tänkte jag öka på arbetstiden till 75%.

I veckan har jag haft den förhatliga mensen. Första dagen fick jag så ont av min endomentrios att jag var tvungen att gå och lägga mig efter frukost igen. Tur att jag var ledig. För den som inte upplevt det kan det bäst beskrivas som värkar vid en förlossning ihop med kramper i tarmarna. . . Allt annat än skönt! Dessutom blöder jag ju som en rinnande vattenkran de första tre dagarna. Tur att jag snart får komma till gyn-mottagningen på undersökning. Jag håller verkligen tummarna för att jag har en cysta stor nog att kvalificera mig för operation! 

Samma dag fick jag migrän vilket inte är helt ovanligt när det gäller mig och mens. Det konstiga den här gången var att jag knappt hade huvudvärk bara alla andra symptom; illamående, ingen aptit, trötthet osv.

Den här veckan har fått mig att fundera lite extra på min smärttålighet. . . Det är ju vanligt med perceptionsstörningar för "Aspergare" och min dotter lider av det framför allt vad gäller hörsel och känsel. En av mina systrars söner, som nu är tonåring, kunde slå sig hur hårt som helst som liten utan att säga ett knyst och nu ska de utreda honom för Asperger. . . Själv har jag alltid upplevt att jag har en annorlunda känsel än andra. Jag tyckte inte att det var så farligt att föda barn och när jag har tatuerat mig har jag inte ens känt när de börjat tatuera! Massage ska vara hård, men gör jag likadant på min man som jag föredrar att ha det skriker han av smärta. 

Sen har vi det där med lukten. . . Mitt stora handikapp. Jag läste någonstans att det finns en lukt (jag hatar ordet doft och vägrar använda det) som i princip alla människor tycker om och det är nybakat bröd. jag kan härmed meddela att det finns två som inte gillar det- jag och min dotter (förstås). För min del är det så illa att jag helst låter bli att baka. Sen blir man ju kladdig också!! Bläää!! För övrigt är det oerhört jobbigt att känna lukten av andra människor på bussen, flyget, butikskön osv. Speciellt som många inte har förstånd att hålla avstånd! Och jag menar inte att man känner någons parfym eller om de ätit vitlök eller så utan jag känner lukt av mens, kissblöjor, armsvett, smutsigt hår och annat mer "närgånget".

Hos kuratorn i måndags hände inget nytt mer än att vi kom överens om att jag ska testa en cd med mindfullness-övningar tillsammans med henne. Jag vet att det ska vara bra, men jag gillar ju att fly med radio och TV och drömma mig bort! Det är ju så jag gjort hela livet. . . Nåja, jag ska ge det en ärlig chans för det kan ju vara bra att vara lite mer närvarande ibland i alla fall. Så jag inte stoppar in den varma kaffepannan i kylen fler gånger. . .

Sist jag skrev var jag verkligen TRÖTT, men det har vänt även där. Idag vaknade jag halv åtta övertygad om att klockan var långt över nio! Skönt att vara "som vanligt" igen. Jag har alltid varit en morgonmänniska och trivs inte med att sova för länge.

Idag är det dags för kuratorbesök igen och jag är inte lika rädd som förra gången. Sist var jag så nervös att jag skakade hela tiden. Bara tanken på att någon ska rikta hela sin uppmärksamhet mot mig fyller mig med fasa eftersom jag tycker det är oerhört obehagligt att framför allt bli tittad på.

Jag har lärt mig av förra gångens misstag och har bara ett litet ärende inplanerat efter besöket. Sen ska jag ta det lugnt här hemma med tvättmaskinen.