Krångelmaja

Igår såg jag en repris av "Arga snickaren" (säsong 7 avsnitt 4) och kände plötsligt väldigt mycket igen mig i kvinnan som bodde i det röriga huset. Hennes diagnoser var ADHD och Asperger. Jag tror inte att jag har ADHD, men ibland undrar jag och det händer att jag förstår varför mina frågeformulär även innehöll frågor om manodepressivitet (bipolär sjukdom) och ADHD.

Idag t e x klev jag upp och åkte och tränade efter frukost. På vägen hem kom jag på att jag skulle tvätta bilen och sladdade in på macken och köpte det dyraste tvättprogrammet. I kön tjafsade jag lite om folk som ställer sig i kö med bilen till tvätten innan de varit inne på macken och betalat eftersom det stod en bil i vägen för mig. När jag gnällt klart erbjöd sig mannen bakom att flytta sin bil. Ojsan, lite pinsamt. . .

Väl hemma igen började jag komma igång ordentligt. Jag kokade gröt, torkade av en vägg i badrummet där jag tänkte märka upp våra handdukskrokar, sprang fram och tillbaka till datorn för att byta låt, ändra volym, chatta, kolla facebook, började ta fram kläder som jag ska packa imorgon (två plagg. . .), tittade ut genom fönstret för att se vad jag skulle fotografera, sms:ade, spelade Wordfeud, började skriva upp vad jag ska handla (tre saker) osv osv i all oändlighet.

Detta innebär nu att det ser ut som en stor röra överallt eftersom jag river runt på alla ställen utan någon som helst förmåga att avsluta. Gröten blev bränd och inget annat är färdigt. . Och nu kommer solen så nu måste jag ta fram kameran!!!

Under min dotters utredning fick jag upp ögonen för en massa "konstiga" saker även hos mig själv. Jag har aldrig lidit av att vara jag, men jag har alltid känt mig annorlunda.

Något som alltid varit besvärligt är att jag haft svårt att se skillnad på människor och äntligen har jag förstått varför! Om jag ska beskriva en person jag sett kan jag ofta tala om ett smycke de haft på sig, vilka skor de hade, hur öronen eller deras händer såg ut. Däremot vet jag sällan vilken färg de har på ögonen. Jag fokuserar på detaljer istället för helheten i ett ansikte. Att jag dessutom alltid tyckt att det är obehagligt att se folk i ögonen gör ju inte det hela lättare. Det är inte ens säkert att jag har tittat på deras ansikte så hur ska jag känna igen dem nästa gång?! Och om jag letar efter "hon med röd jacka" så är det ju inte säkert att hon har röd jacka alltid. Tvärtemot är det ganska troligt att hon inte alltid har röd jacka.

Men på sista tiden har jag upptäckt hur jag faktiskt känner igen folk! På deras sätt att gå! Alltså ser jag lättare på avstånd vem som kommer än på nära håll. Plötsligt blev mitt "handikapp" blev en TILLGÅNG i vissa situationer! :D

Här har jag gått och trott att det skulle ta lång tid att få sin utredning gjord, men tji fick jag!! Redan för ett par veckor sedan hade jag fått ett brev med en tid till psykiatrin. Problemet var bara att jag inte kunde gå på det besöket och ringde därför för att boka om, men se det var inte så lätt! Jag kunde på telefon boka av mitt besök, men fick sedan nöja mig med att vänta på att få en ny tid hemskickad med posten. . . Risken är alltså att samma sak händer igen även om jag på telefon talade om vilka dagar jag säkrast kan komma.

Otroligt dumt system, som gör att det känns som att man måste vara sjukskriven för att kunna komma på besök till psykiatrin. Är det inte bra att man mår så pass bra att man kan jobba och sköta sitt liv?

Tursamt nog fick jag en enkät bara några dagar senare där jag fick frågor om mitt senaste besök inom psykiatrin så då passade jag på att påpeka detta. Ibland har man tur. Nu har det gått två veckor (minst) sedan jag ringde och avbokade och jag har ännu inte fått någon ny tid. . . 

Förlåt om jag tjatar, men den här spiralen driver mig till vansinne!! Jag är på dåligt pms-humör mest hela tiden, har sprängande bröst (med mjölk i. . .), blöder (mer när jag har mensperioder något mindre annars), tappar hår och har ont i ryggen! Ryggvärken fattade jag inte hörde ihop med spiralen först, men det var visst en biverkning det med (som att jag inte hade nog problem med ryggen innan. . .). Dessutom har jag tappat sexlusten och det är så tråkigt så det står jag inte ut med! Nu funderar jag starkt på att avbryta det hela trots att jag hade bestämt mig för att testa i de rekommenderade sex månaderna. Jag vet bara inte om jag står ut!!!

I veckan skulle min 19-åriga dotter bli fotograferad. Som jag tidigare har berättat är hon diagnostiserad med Asperger, men klarar sig mycket bra för det mesta.

Hos fotografen hände dock en typiskt "Aspergig" sak. Fotografen ber dottern flytta näsan lite åt höger varpå hon ser helt bestört ut och påpekar att hon inte kan flytta sin näsa eftersom den sitter fast. . .

Påsken lider mot sitt slut och även jag är totalt slut trots att vi mest varit hemma och tagit det lugnt. Det blev lite för mycket umgänge för vad jag egentligen orkar med, men man vill ju gärna träffa sina närmaste så här under påsken (har jag hört).

Ca två timmar med min syster och hennes tre relativt små barn två dagar i rad har gjort mig näst intill apatisk. När maken dessutom bjöd in grannen på kaffe idag efter maten och grannen konstant, i trettio minuter, trummade med fingrarna hårt i bordet medan han pladdrade höll jag på att ramla ner under bordet av utmattning! (Är det bara jag som blir fysiskt illamående av för mycket umgänge och oljud?!)

Nu sitter jag här och är glad att jag orkade släpa mig till duschen, vilket jag hade tänkt strunta i, eftersom jag har så svårt att sova när jag känner mig smutsig (har ju ett ovanligt bra luktsinne och kan inte sova om det luktar fel). Resten av kvällen ska tillbringas i TV-soffan och jag har en hel veckas ledighet kvar framför mig!

Varför är jag ens förvånad?? Får alltid de mest idiotiska biverkningar man kan få! Nu har jag fått bröstmjölk av sprialen. . . Jag hoppas verkligen att det går över! 

Dagen började bra. Jag klev upp tidigt, gjorde frukost och läste DN en timme. Skööönt!!

Sen började dotterns "telefonterror". Jag avskyr verkligen att behöva prata de första timmarna efter att jag klivit ur sängen och speciellt i telefon! Tyvärr håller det dåliga humöret i sig och nu sitter jag och retar upp mig på all förba**ad reklam som blinkar och far runt på varenda sida man går in på på nätet och all dålig musik på radio!

Samtidigt blir jag irriterad på mig själv som inte kan bete mig vuxet ens mot mitt eget barn. Funderar lite på om det kan ha med spiralen att göra. . .? Enligt vad jag fick förklarat för mig skulle hormonpåverkan i kroppen vara marginell, men häromdagen fick jag en riktig migränattack ihop med att jag fick mens (igen) och så var det när jag åt p-piller. Även humöret i samband med pms var värre förr när jag åt p-piller.

Att jag dessutom blöder så pass mycket att jag inte kan träna gör inte saken bättre! Allt är med andra ord SKIT så se upp där ute! ;)